Jiangshan är en mindre stad i Kina, ungefär dubbelt så stor som Malmö med en befolkning på 470 000 invånare. I den här staden äger Elins mamma en trea med två tillhörande butikslokaler på första våningen. Här har vi varit den senaste veckan och träffat Elins yngsta storebror, hans fru och barn samt Elins äldre storebrors familj. Vi har också träffat en del kompisar till Elin och till Elins mamma.

Elin och jag har mesta tiden gått i affärer, både stora och små, och prövat att klippa oss och få våra armband utbytta. En dag besökte vi staden Elin bodde i innan hon började gymnasiet, vilket ligger cirka 20 minuter utanför staden vi är nu. Här finns Elins pappas grav, en större lägenhet på flera våningar som de inte använder mer än när hela familjen träffas på nyår och ett gammalt hus de äger men som jag inte besökte.

De senaste dagarna har jag varit sjuk (dagsgammal melon är nu med på listan över saker jag inte tänker äta igen i Kina) och mest varit hemma och vilat mig. Igår kväll var jag på sjukhuset här i Jiangshan för vi trodde att jag hade feber. Det hade jag inte men de gjorde ett blodprov som visade att jag hade en infektion och jag fick en del medicin. Idag mår jag mycket bättre även om sjukhusen här får mig att uppskatta sjukhusen i Sverige mycket mer.

Lishui är ”mindre” stad i Kina med en cirka 2,2 miljoner invånare år 2000. Staden ligger cirka 4 timmar med buss söderut från Shaoxing och det går en buss varje dag mellan dessa två städer. Staden ligger mitt bland de kinesiska bergen så det har varit en mycket intressant bussresa. Resan hade kunnat vara mer avslappnande om inte bussförare i Kina älskar att tuta hela tiden och köra i fel körfält. På vägen tillbaka stannade vi en kort stund för det hade varit en trafikolycka med en buss och personbil strax framför oss. De flestas kineser reaktion till detta verkar vara att lämna sina bilar och arbete för att ställa sig runt olyckan leendes som små barn över att något intressant har hänt. Alla i personbilen dog.

I Lishui träffade jag, Elin och hennes mamma Elins bror och hans flickvän. Elins bror arbetar som militär och svarar i telefonen om det är någon som ringer om någon brand. Armélivet är tufft i Kina med mycket träning men Elins brors jobb var inte ansträngande. De flesta i telefoncentralen verkade spela datorspel typ WoW och kolla fotboll.

De senaste dagarna har vi tagit det lungt i Shaoxing och förberett oss för att på fredag först åka till Elins bror och besöka hans armébas. Vi stannar där en dag för att sen komma tillbaka hit och sen åka natttåg till Peking på måndag. Där kommer vi stanna ungefär en vecka. Internet där ska inte vara något problem så jag kommer uppdatera bloggen igen så småningom. 

Vi har varit en del på stan, prövat på nattmat (ytterligare en sak att akta sig för om man är svensk), och besökt Bank of China. Att få in pengarna från Sverige på sitt konto kräver en massa underskrifter, men nu har vi både egna pengar samt jag har fixat mig ett eget konto här i China i mitt namn!

Klicka på länken här för att se de senaste bilderna från oss, lite bilder från en park här i närheten. Vill ni inte se hur man mördar en sköldpadda så klicka er förbi den filmen när den kommer upp:

Jag har nu ytterligare ett land att lägga till listan med platser där jag firat min födelsedag. Under söndag och måndag har vi varit i Elins gamla universitetsstad och prövat på karaoke och jag har fått höra mycket mer om hur det är att bo i ett land som på många sätt inte accepterar alla typer av parförhållanden.

På söndagen tog vi ett snabb-tåg från Shaoxing till Ningbo. Det var en stark kontrast att sitta i ett modernt tåg som hade en fyra olika tv i vår kupé och samtidigt se en ganska fattig landsbygd utanför fönstret. Första dagen i Ningbo träffade vi ett gäng av Elins kompisar, åt god mat och prövade karaoke (KTV i Kina). Jag fick pröva på ”födeledagsnudlar”, en slags motsvarighet till födelsedagstårta, och sjunga KTV var hur kul som helst.

Efter en natt på hotell i centrum så gick vi runt i Ningbo, köpte lite olika saker och såg på den mycket vackra staden. Vi träffade en av Elins bästa kompisar, besökte hennes lägenhet, och upplevde hur det är att äta i en bäcksvart restaurang när proppen går. Någon hämtade lite stearinljus senare, så det blev mycket mysigt. Film av detta och fler bilder från Ningbo i länken nedan.

Efter en föraning från mig så frågade jag lite om homosexualitet i Kina till en person jag träffade i Ningbo, något som jag läst om för som del i min lärarutbildning och är nyfiken på. Jag fick höra mycket om hur det kan kännas omöjligt att pröva på något man är nyfiken av och speciellt att prata om det med sina föräldrar eller kompisar. Speciellt att vara kvinna och inte följa Kinas osynliga regler att man måste gifta sig är extra svårt i Kina, men förhoppningsvis kan en eventuell resa till Europa vara en positiv erfarenhet för henne.

Oavsett är det mycket trevligt att varje dag möta nya människor och det är mycket lätt för mig att starta samtal med totala främlingar med ett enkelt ”ni hao” och en fråga om de kan prata kinesiska, ni shuei ying-gy ma? Just nu är vi tillbaka i Shaoxing och kommer nog stanna här till fredag när vi ska åka till Elins lillebrors armébas där vi ska stanna en natt. Sen på måndag planerar vi att åka hela vägen till Peking tillsammans med Elins mamma.